Maktens mäns nätverk och våra barn

Nätverk är fantastiska. Vad vore livet utan ens nätverk av familj, vänner, kollegor, medarbetare, föreningsvänner etc. Varje dag har jag glädje av mitt nätverk i form av tid, kunskap och inkomst och de ger mig en sådan energi och glädje oavsett deras kategori antingen som egenföretagare, anställda, andra föräldrar, vänner och familj. Men som med allt annat i världen så finns det även baksidor när det gäller nätverk.

Jag har i tidigare inlägg skrivit om maktens män och hur det i deras nätverk inte är ett problem att sexuellt trakassera medarbetare, eller servicepersonal, för det går alltid (nästan) att köpa tystnad eller bli chef en organisation. Eller att bli avtackad för sina insatser som ledare. För det är precis det som hände i LUGI. Jag läser med avsky och ilska Sydsvenskans artikelserie om hur handbollsklubben LUGI i flera år låtit maktens man förgripa sig på unga medlemmar i klubben. Än mer förbannad blir jag när gamla företrädare för klubben hävdar att de spelare som gått ut i tidningen och berättat om övergreppen anses vara manipulerade i ett maktspel mellan olika falanger i klubben. Ett så osmakligt uttalande får så för sig själv.

Dagens hjältar och förebilder är de personer som gick ut med sin historia. Det kallar jag att vara modig och att ”ta en för laget”.

Vi ger dagligen vårt förtroende till andra vuxna med de allra käraste vi har i vårt liv, våra barn, att fostra, utbilda, träna och de allra flesta gör ett fantastiskt jobb med att hjälpa, leda och utveckla vår framtid. Men hur ser mekanismerna ut när det onämnbara händer, det som vi inte tar på allvar, det som maktens män kan sopa under mattan. Vad är det som gör att vi väljer att lyssna på män med makt och nätverk, än på våra barn och ungdomar?

Våra barn, ditt såväl som mitt, har rätt att även de ha ett gott (arbets)liv. I skolan, i föreningslivet och i hemmet, nu är det upp till alla; skola föreningsliv och politiker som fördelar pengar att göra så att våra barn har en bra och säker miljö, annars så blir det som Fredrik Andersson en av Lugis mest meriterade spelare och tidigare proffs i Norge säger i artikelserien: – Jag vill inte sätta min son i Lugi förrän det här har fått en chans att komma upp till ytan. Så att jag vet när jag sätter honom i bollskolan om en sex sju år, att i den här klubben finns ingen som kan ringa i klockan och få allt att tystna.

Ida Hedberg
Senaste inläggen av Ida Hedberg (se alla)