Stå på tå

Efter att under lång tid ha arbetat på en myndighet, i statens tjänst, hoppade jag av den banan. Bestämde mig för att jag ville vidare. Lite sent påtänkt, kanske. Jag hade fyllt femtio år, ägnat nästan 20 år av mitt liv till att vara polis. Jag trivdes med jobbet, men så här i efterhand kan jag också se vad det gjorde både för och emot mig.
På ett sätt gav det mig oerhört mycket både på ett personligt som yrkesmässigt plan. Jag lärde mig mycket om människan och om hennes livsvillkor, om vad makt också innebär och om hur vårt samhälle verkligen fungerar.

På ett annat sätt gjorde det mig inte lika gott. De där närmare 20 åren knäckte mig nästan. Inte helt, men nästan. Kanske för att jag aldrig någonsin stod på tårna. Alltså, att våga stå upp, att kämpa mot sådant som är dåligt för oss människor, för verksamheten och för ”kunderna”, både tärde och stärkte. Det var kämpigt och nedbrytande samtidigt som det också var en positiv utmaning och gjorde mig starkare och mer rättsmedveten.

Jag känner ganska många människor – yrkesmässigt – som hela tiden står på tårna för att inte skapa bekymmer, vare sig för sig själva eller för verksamheten. Men framför allt för att man är rädd. Rädd att stå utan. Rädd att bli utanför. Det var kanske just det som var min boja, att jag  inte kunde tiga. Min boja och det som skapade känslan av att inte passa in.

Samtidigt, att ständigt stå på tårna för att vara till lags, kan också knäcka en människa. Inte på samma sätt som om man gör motsatsen, men ändå. Därför att självkänslan långsamt bryts ned och känslan av att hela tiden gå emot sina värderingar och moral,  ställer uppfattningen om självet, på ända.
I stunder har jag tvivlat på att jag gjorde rätt som gick min väg. I stunder har jag tvivlat på att okuvligheten var fruktbar. Lyckades jag hjälpa någon, lyckades jag förändra någonting? Kanske inte. Kanske. Hur vet man det? Oftare känner jag dock att jag gjorde helt rätt, som sa upp mig och gick en annan väg.
Om man följer sin inre kompass, kan det aldrig bli fel.
Hade jag inte följt den, vet jag inte vad som hade hänt.

Så, stå aldrig på tå för  någonting du inte tror på. Ta din Mats ur skolan i tid!

 

Cecilia Sahlström

Cecilia Sahlström driver sedan 2011 företaget Lyft Kreativt Ledarskap AB. Hon är ledarskapsutvecklare, mentor/coach och föreläsare. Dessutom är hon involverad i integrationsarbete. Sin bakgrund har hon dels inom utbildningsbranschen och dels inom Polisen, där hon under flera år har varit chef och ledare. Cecilia är också i stunder flitig kortnovellist, ibland journalistisk skribent och alltid aktiv motionscyklist.

Latest posts by Cecilia Sahlström (see all)

2 Kommentarer
  1. Jan Vejstad
    Jan Vejstad says:

    De flesta människor bär på en inre kompass, men vi använder den för sällan. Priset vi får betala är ganska högt i form av otillfredställelse och vanmakt i våra jobb.
    Vilket i sin tur leder till missbruk av både mat och alkohol eller oförlöst stress.
    Ta din Mats ur skolan och byt jobb och umgänge medad
    det finns tid!

Kommentering är stängd.