Kommer du till din rätt?

För länge, länge sedan jobbade jag som administratör på en högskola. Det var ett trevligt jobb med trevliga arbetskamrater. Cheferna var mycket nöjda med mig, särskilt gillade de att jag hade så bra koll på allt, att jag kunde hålla reda på många trådar samtidigt och se alla detaljer i ett större sammanhang.

Jag var bland annat sekreterare i utbildningsnämnden och deltagarna var lyriska över mina närmast pedantiska mötesunderlag och över att jag alltid hade stenkoll på vem som ville ha te respektive kaffe och hur många glutenfria kakor jag skulle beställa.

Jag var också redaktör för databasen för kursplaner och visste alltid vilken lärare som behövde påminnas om att lämna in en ny version och vilka argument utbildningsnämnden hade för att just den här kursplanens lärandemål behövde formuleras om.

Jag höll ordning på allt. Ingenting föll mellan stolarna.

Det fanns bara ett problem. Jag ogillar verkligen att vara spindeln i nätet. Det gör mig på samma gång stressad och uttråkad. Det är helt enkelt inte min grej, även om jag är tillräckligt mycket perfektionist för att ändå se till att mitt arbete alltid var oklanderligt.

När högskolan skulle upphandla en ny databas för kursplaner så blev det min roll att informera lärarna i grupper om hur de skulle använda den nya databasen. Då upptäckte jag två saker: jag är väldigt bra på att förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt. Och jag gillar att utbilda. Plötsligt kände jag att jag verkligen kunde använda mina styrkor, fälla ut vingarna ordentligt.

Jag kände mig avslappnad när jag stod inför en grupp och lugnt och pedagogiskt bemötte lärarnas oro för att den nya databasen skulle innebära krångel och merjobb. Betydligt mer avslappnad än inför ett nämndmöte, då jag alltid var orolig att jag skulle ha glömt någon detalj eller att caféet inte skulle leverera kaffet i tid.

Om systemet hade varit lite mer flexibelt och mina chefer hade varit intresserade av att se till att jag fick göra mer av det som jag verkligen gillar, där jag känner att jag kommer till min rätt och får använda mina superkrafter, så hade den här historien kunnat sluta väldigt annorlunda.

Jag KAN vara sekreterare, skriva perfekta protokoll, mata in kursplaner i en databas och beställa femton kanelbullar varav två ska vara glutenfria samt tre koppar te och tolv koppar kaffe att levereras på vagn utanför mötesrummet exakt klockan halv tre.

Men jag VILL inte. Och jag tycker inte att det är att använda mina resurser på rätt sätt.

När jag insåg att det inte fanns utrymme för det jag ville göra  inom min tjänst på högskolan så sa jag upp mig. Jag utbildade mig i samtalsmetodik och coaching. Jag startade företag, skapade en ledarskapsutbildning för en stor organisation, skrev en bok om ideellt ledarskap… och på den vägen är det.

Hur har du det på jobbet? Får du utrymme att vara den du vill vara och verkligen komma till din rätt? Behöver du prata allvar med din chef eller dina kollegor och komma fram till hur din kompetens ska utnyttjas allra bäst? Behöver kulturen på jobbet förändras för att alla delar av dig ska kunna ta plats?

Lisa Moraeus
Senaste inläggen av Lisa Moraeus (se alla)